I ärlighetens namn

Jag saknar verkligen tiderna när man var liten. Då mna inte behövde ora sig för något. Då allt bara flöt på, utan bekymmer. Utan läxor, killar, skolan. Ensamhet. På den tiden blev man vän med andra bara för att man kunde. Nu är det en helt annan grej. Nu måste man ha ungefär samma intressen och verkligen klicka. Och eftersom jag inte är någon social person, så klickar jag inte med folk.
På så vis kan man säga att jag inte har några kompisar. Visst, jag har ju vänner. Men ingen som jag liksom kan berätta allt (något) för. Och det saknar jag. Att kunna ha någon att berätta hemlighter för. Någon att kunna dela sitt liv med. För det har inte jag, och det har jag aldrig haft.

I en blogg skiver man ju om sin vardag, åsikter om saker&ting osv. Men nu är det så att jag kan inte skriva så som jag vill i en blogg där folk vet vem jag är. Så i denna bloggen ska jag vara ganska anonym. Så att jag just kan skriva mer om vad jag tycker och vad ja känner. En mer personlig blogg helt enkelt. Så det blir säkert awesome. Design och lite sånt smått&gott kommer inom kort.